Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gripenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till desd Aurora klar begynte sig framvijsa
Och lijk som ur een sömn dhe andra vachte* upp.
Hon viste medh manier sitt föllie undervijsa,
Ocb ur en dödlos dvalm framförde hon sin tropp,
Hon stälte ann een lust, hon förde här på bahnen
Een leek, itt skådespeel, som ingen maka har,
Hon väckte glädien upp, som kommen var ur vahnen,
Och vijste oss itt speel, hvars lijke alldrig var.
Det är stor undran värdt, att när vi nestan glömbde
All nöije, få vi see een sådan prächtighet
Hvars lijke Grekelandh och Rom eij nonsin drömbde,
Fast mindre Sveriges landh och Norden nonsin sedt.
Apollo, var eij du een Gudh, der du regera?
Din lärda snällheet, ditt förnufft är doch för svagt.
Een jordisk giör nu här fast tusend reesor mehra,
Än alt hvadh ditt förståndh har kunna sammanbracht.
Här är Parnassus eij, eij Mnemosynes döttrar,
Dhe nije Jo vis barn, som vijsheet förestå;
Doch är Auroras dygdh fast stäld på slijka fotter,
Att hon allena kann de nijo öfvergå.
Här är eij Castalis, eij Aganippis kiälla,
Eij gambla verldens folck i lärdom snäll och sträng;
Doch veet Aurora vår sin gerning bättre ställa.
Än dhen af Castalis vill dricka sigb till språngh.
Så kom Apollo nu af din Parnasse neder
Och tag till föllie medh dhe lärdhe Musers skar,
Lätt fara ditt förstånd och giör Aurora hedher,
Som all din konst och macht vidt öfvervunnet bar.
Här får du nympher see, här får du Damon skåda,
Itt dyrbart föllie, ja itt ädelt folkeslagh,
Hvars lijkar aldrig fins, gack sedan hem och bådha
För dine, att din vijsdomb är nu allt för svag.
I medier tijd lät oss, som boo i kalla länder,
(Fast många mehna, dhet vij sällan något see)
Lät oss nu glädias af dhen hugnadt, som oss händher,
Och nöija oss fast mer än tusend resor dhe,
Som närmer solen boo. Fast många sig inbilla,
Att varme orters folck ha finare förståndt,
Lell finnes ingen steds mer vetlösa och villa,
Än der som solen har bvar dagh sitt samma ståndh.
Det är allena nog, att Damon i vårt Rijke
Har högre bracht sitt värk, än manfolck nonsin giordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
