Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gripenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dhen nyss uppvftehte nch förqviebade
rooligheeten
till rår nMigste konangi behagh,
da det ädla fruentimbret andra gången vijste itt prof af sin
gentilesse, som skedde i Stockholm d. 23 Aprilis A:o 1684·
Ilijk som een ädelsteen i jordens grandh förborgat
Af lijtet värde är, med’n honom ingen sijr,
Ehur ban i sig sielf är dyrbar, skiön och färgat,
Har doch altz ingen glantz, förn han arbetat blijr;
När gullet ligger än utbi sin moders ådror
Fördolt, hvem är, som der af någon nytta får:
Så ädel jordens skatt då ingen sijr ell’ skådar,
För n det blijr bracht i skick och den, som det förstår,
Sij soblen medb sitt skeen blijr ofta oss förtagen
Af jordens skngga och det mörker, natten bär,
Wij see eij hennes liuus, dnn vackra liafva dagen,
För’n morgonrådan sielf fördrifver nattens här;
Altså så minnoms vij boos oss i våra länder,
Hor här een långlig tidb all lust försvunnen var,
All glädje nedertryckt, eij någon viste vända
Sin boug till roligheet, olust var ensamb qvar.
Här hördes annat eij än oförnöglig klagan,
Slätt ingen var tillfreds, slätt ingen var förnögd,
Vårt landh hemsöktes stedz medh plågor alla dagar,
Här vankad’ ingen lust, här drefs allz ingen frögdh;
Och sen som Herren sielf oss till en evig hugnadt
Har nådigt frälst sitt folck, som i förderfvet var,
Och ur een örlig storm till fridh och sämias lugnad
Oss fört, att all vår nödh nu slut och ända tar:
•Så var likväl vårt kiön allt här till eij i dvala
Och som een fånge nyss förlossat or sin bandb;
Een fogel ur sin bur sigh straxt eij kan hogsvala,
När han uthslipper från sin oväns svåra bandb:
Så var bär, seijer jag, eij qvickheet, ingen örckia
Eij någon tänckte på, hvad lust och nöije bar,
All epeel och roligheet var ännu gömbd i mörker,
Och såsom i een natt vår lust förborgat var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
