Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel Wewring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver kkirlfk ock kallsiinigbet.
JM är jag beser den last, som kiäriek oss beskär.
Och håller älskoge-eld for en lifacktig bråna,
Som eiälen väcka kan, förståndet qvickhet låna,
Mig lyster ingen ting så högt som vara kär*
Men när jag täncker på, hur kiäriek plä förfara
Med tyranni mot dem, som honom lyda åt,
Dem fängslar uti baud och spisar dem med gråt;
Jag lycklig skattar den sin frihet kan bevara.
O himmel, huru sött, bvad nöye det dock är .
A t tro den sköna, som vårt hjerta månde åga,
Benägen at för oss ja sielfva lifvet våga,
Då är ju ingen ting så Ijufft som vara kär.
Men om därunder spors en idel falskhets snara,
Det eåta hjertelag begynner vidrigt bli,
Då vands vår förra lust i harm och raseri;
Ty är den lycklig, som sin frihet kan bevara.
Dock är en ståtlig sak, man det ey neka lär,
Med älskogs tanckar opp til höga mål at sväfva:
Et högt gemöte vil, hvad högt är, effter sträfva;
Ty är ju ingen ting så liufft som vara kär.
Men med et stort försök så följer större fara,
Och den, som klifver högt, han faller lågt til slut,
Han tärs af hemlig eld, som ey kan släckas ut;
Ty är den lycklig som sin frihet kan bevara.
JSho förnögd och glad, så offta han begär,
Får skåda en gestalt, som pris för andra vinner,
Och uti hvilken han hvar dag ny skönhet finner,
Han skattar ingen ting så liufft som vara kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
