Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel Wewring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när han åter ser de stunder giöras rara,
Och den han håller af sig mota med förackt,
Af flycktig sinnes art, til sådan ändring brakt,
Han lycklig kallar den sin frihet kan bevara.
Det är likväl stor lust, at efter långt besvär
Beveka vännen sin, at hon sig gifver vunen,
At kyssa hennes hand, ja ögon, kinder, munen,
Ney, iutet är så liufft, som til at vara kär.
Men om, då hon som bäst al gunst oss månd förklara,
En oblid resa oss åtskilde både två,
Hvad ängslan kunde väl vår ängslan öfvergå?
Ty är den lycklig, som sin frihet kan bevara.
Man nöijer sig ändå, fast vistas man ey när,
Ty minnet har sin ro af det framfarne goda,
Och sinnet, näres af den frogd, vi än förmoda,
Ty är ju ingen ting så liufft som vara kär.
Men vid sin hemkomst se sin plats intagen vara,
Ey kiännas mer igen, se alt så kastat om,
At man blir dankad af för en, som nylig kom.
Ney, lyckligast är den sin frihet kan bevara.
Du sälla älskare, som niuter dit begär,
Siung: Intet är så liuft, som til at vara kär;
Du, som mot kärleks makt dig tänker at försvara,
Siung: Intet öfvergår sin frihet att bevara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
