Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lin svaga fiäder drifs utaf en menlöös ifver
At stå från hvijlan opp på denna stora dag,
Som åter til oss ned från himla-borgen klifver,
Och fägnat nu vår nord siu gånger fyra slag:
Ty ärnar jag, omskiönt mitt puud ey långt kan spisa,
Dock med ett välmeent rijm vår store konung prijsa.
Jag ärnar — men hvart hänn? När vittre skalder tiga
Och honom altid an med tyst förundran sij,
Samt tilstå att hans värk oändligt Öfverstiga
Alt lof, som någonsin dem kan tildelat bli;
Skal då, den ingen blund fått på parnassus sofva,
Med en omogen hand hans höga dater lofva?
Mon jag, som samlat nyss de veeka ungdoms åhren,
Och härtils knapt förmått med all min svett och flijt
Uhr skalders söta brunn uphämta ringsta tåren,
Skal til mitt ringa vett väl kunna haa den lijt,
At det kan med behag så höge strängar röra,
När hvarie Maro blygs sitt liud nu låta höra?
Nog har jag budit til m<d oförtruten möda
At leta mig en väg til Pindi spetzar opp,
Der ymnig skalda-snild sägs groo och öfverflöda;
Men bergets branta högd har stäckt mitt förra hopp:
De äre ganska fåå, som sig den vägen bahna
Ty har jag nödgad blitt at nedanföre stahna.
Så stämm fordenskul af, var tyst min sång-gudinna;
Din ådra springer lamt, är matt och flyter trögt,
Lät hällre all din lust i vördsam tysthet brinna,
Vår store Carols lof för dig är alt för högt;
Da kan med slätte rijm ey rätt des driffter skatta
Det vor i ringa bly så ädle steenar fatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
