- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 4. P. Lagerlöf, E. Lindschöld, Edmund, Nils och Carl Gripenhjelm, J. G. Werwing och J. T. Geisler /
341

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fördenskull lägger jag min penna åter neder,

Vår konungs ähra dock i evig lager groor,

Hans högst-förtiente lof och dyrt-förvärfde heder
I våra hiertan dock evärdigt inneboor
Hans verld-beprijste nampn vij der så diupt intrycka,

At tid och ålder det ej kunna dädanrycka.

Likväl, skiönt såleds iag bland hopp och fruchtan famlar,
Seer jag dock solen ey deröfver missförnögd,

At man en liten dehl utaf des strålar samlar
Uti ett slipat glas. Ty blir jag åter bögd
På Carole födsle-dag, som syns på nytt nedstiga
Til oss, i allmän frogd ey tyst och stilla tiga.

Men, store seger-kung, eh var est I nu vistas

(Ach I vårt enda hopp!) i grymma ryssens land,
Förlåt, at på ehr dag så slätte runor ristas

Af en oöfvad, skiönt dock huld och trogen, hand:

Ty när alt utlänskt folk ehrt lof så ymnigt skrifva,

Skal det då icke fort af svenske pennor blifva?

Tree gånger nije hvarf har stora verldsens liuset
Gått ymse af och ann från en till annan pol,

Seen oss blef nedersänd af höga himla huset

Den dag, som har på nytt förstärkt vår kunga-stohl,

Då svenska thronens floor heelt kraftigt understöddes,

Dät är, då ovänns skräck, vårt ekydd, kung Carol föddes.

Då hade soolen nyss sig skyndat up til norden
Det högsta, som hon får til polen klifva opp,

Och ytterst från sitt måhl besåg den norre jorden,

Samt troddes sinka der sitt elliest snälla lopp,

På det hon der ifrån des nämre måtte skåda
Den byrd, som skulle snart en allmen fägnad båda.

I denna verldsens dehl den elliest långa natten
Blef nu i timmar fåå af hennes lius omskränckt,

Förty det himla-låhn, den mehr än dyra skatten,

Som skulle oss i nåd af högden blifva skänkt,

I maaklöös ähre-glantz i norden borde brinna,

Skuir då alt mörker ej bort för des nalkan svinna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/4/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free