Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man domer af den art, som unge lemmar hysa,
Hvad framgent skal en dvärg ell’ ock en rese bli,
Om dagen skal en mörk ell’ klaran himmel vijsa,
Det plär man säkert nog af morgon-rådnan. sij,
Och hvad en ceder blir, som sig skal högt upskiuta
Mot himlen, kan man ock af första plantan sluta.
Alt så, den höga drift, som hos vår konung märktes
Så snart han ledig blef den späda lindans band,
Och dag från dag alt mehr med åhrens tilväxt stärktes,
Gaf etraxt ett säkert hoop åt hehla Svea-land,
At han sin för-fährs spor i verlden skull’ upsöka,
Och deras stoore floor med fleere palmer Öka.
Ett lefvande och qvickt samt oförfärad kynne,
Med lijka maijestät och mildhet jämt förmängt,
Gaf ofehlbare proof utaf hans ädla sinne’
Och at det ymnigt blidt med himmelsk saft besprängt:
Ty himlen altid uhr sin vijshetz brunn bestänker
Dem han i si ne värf för värktyg bruka tänker.
Fördenskull hvad man hoos all ungdom ändra plägar,
Det alt til ingen dehl då hoos vår konung fanns,
Han gick af medfödd art och hog de rätta vägar,
Och med hans egen dygd en himla-drift bebanns.
Här var ey något gift utaf de ormar snöda,
Dem Hercul elliest måst i ungdoms-vagg&n döda.
Jag nu ej nämna får de svarte motgångs skyar,
Som på vår horizont straxt syntes klifva opp,
Förty jag billigt räds at jag dermed förnyar
Och bryter up det såår, som nyli’n sammanlopp.
Det vore nu på nytt i våre bröst uptända
Den värk, som knapt ännu fått en fulkomlig ända.
Ty vil jag och förbi det svåra dödzfall fijka,
Som drog på svenska thron en ängslig sorge-drägt,
Då himlen tog igen vår såta Hudalrika,
Den Eli i Nor, hvars skeen ej än har blifvit stäkt,
Den himlen fick behag bland helgon införlifva.
Ty yerlden var ej värd des värd at längre blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
