Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vandrar äfven om, och tors ej mycket röra
Den segrande monarchs kung Carl den elftes graf,
Hvars spira verlden synts en lika vördnad giöra,
Som hon förskräcktes för hans tappra skiöld och glaf*
O himmel, hvad för sorg, när han från verlden flytte
Och en förgänglig throon i evig ähra bytte!
Jag lämnar ock, at straxt en grym Vulcanus svälde
Med glupne käftar upp vår sköna kunga-borg;
Och går med flijt förbi den bleka hungrens välde,
Som i try fulla åhr upväckte allmänn sorg;
Då mången svensker tand en ovahn spijsning kände,
Och förr, än tider var, til Charons färia lände.
Jag säger, desse fall och slijke jag förtiger,
Som tryckte Sverget i vår konungs späda åhr,
Ty när den tolfte Carl på svänska thronen stiger,
Det då för alt sitt qvahl en ymnig glädie får,
Då sågs ett härligt lius alt olycks-mörker drifva,
Och himmelsk-klaran dag af mulin morgon blifva.
Som, när ett bistert vähV med skyar himlen dölier,
Och vijsar oss en bild af en bedröflig natt,
Den ena blitzten tidt uppå den andra föllier,
Och alt, hvad anda drar, i fruchtan blifver satt;
Om solen då på nytt syns mot förmodan blänkia
Hvad frögd, vij då ey mehr på det förfarne tänkia.
På lijka sätt, hvad förr af vrede himlens dunder,
Som hade Sverget qväst med månge åskie-slag,
Var nid til jorden fält, förstört och krossat sunder,
Blef alt i glömsko satt uppå den stora dag,
Då en förnyad sool med fulle stråhlar lyste,
Det äf, då konung Carl på nordske throon sig vijste.
Den dagen Svea-folk så mycket högre vörda,
Som Carol af vår nöd bevektes undergå,
Med unge axlar, skiönt den svåra riksens börda,
Och med en späder arm vid starka roret stå;
När hafvet var ännu oroligt af de vågor,
Som skölt inpå vår strand så månge olycks plågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
