Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han til styret greep, all klagan gijnast stiltes,
Ty hvad hoos honom då i kraft och styrkio tröt,
Det uti trefalt mått å andra sidan fyltes
Af desto mehr forstånd och sällsynt tapperhet.
Förstånd och tapperhet, de faste stöd som bära
En konungs regement i stadigt grönskand’ ähra.
När Carol cronan tar, en allmänn sång och fägnad
Omkring Europa hörs af Saturs gylne tijd,
Ty Sverges roo blef ej af honom endast hängnad,
Han stifftar äfven-vähl i fiärre länder frijd.
Hur han all utlänsk splijt i endrägt kunnat sätta,
Hörs Ryevik än i dag med ymnigt lof berätta.
Men snart som seclet sågs en rolig ända taga,
En grymm och mordisk tvist en ledsam börian får.
Man har ej längre frijd än grannar det behaga;
När tijden slöt en book af siutton hundra åhr,
Då blef ock tro och lofn med frijd och sämja slutne,
Och straxt de starka låås från Jani dörar brutne.
Ty tvedrägt stod då up från afgrunds svarta nästen,
Hon koxad’ bijt och dijt til alla verldsens hörn,
Vred ock sin skarpa syn up til de slott och fästen,
Som tijdigt lida köld inn under nordska biörn;
Hon såg upöfver dem den ädla frijden sväfva
Och epinlar sine nät i hielm och pantzar väfva.
Hon såg, och straxt hon såg, ref hon i tu sin’ kläder,
Och af en frätand’ harm i bitter vrede greet,
Samt något nämre up til norre polen träder
Och säger: Kan iag ej bli qvitt en slijk förtreet?
De frijd-förbundne folk sku ofördröjligt märka,
Hvad ting mitt gift förmår i vrånge sinnen värka.*
Därpå hon uhr sin munn en bitter ånga pustar,
Som sedan vijda uth förspridd och delad blir,
Hvaraf mångt hufvud sig til kiif och trätor rustar,
Så at man åter Mars sin’ ögon gnugga sijr,
Han reser sig och up utaf sin söta hvijhla,
Och hörs i fullan duus til ekiöld och vapen ijhla*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
