Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seen denna träffning vanns, tolf månar jämt förflöte,
Som teckna Carols lof på hvarie särskilt dag;
Då straxt vid Clislov höllts det stora vapna-möte,
Det är, ty Carl föhr an, det stora nederlag,
Då mången tapper sax i gräset måste bijta,
Och den ey fången blef, sin skoor med flyehten slijta.
Två kungar täfla här med skarpt-beväpnad’ händer,
Den ena fägnsåmt hopp af ortens fördehl tar,
Och god förtröstan seen på ymnigt manskap vänder,
Den andra rättvijs saak och himlens bistånd har.
Fördenskul, hoo som har slijk förmon på sin sida,
Skal den med öfverhand och seger icke strida?
Men Clio, värdes nu min hand en styreka låna,
Det tarfvas, Carol går trotz yppne strömmar fram:
Än grufva sig de vattn, som hardt vid Pultusk dåna,
Att han utöfver dem med stoora häären samm.
I korthet: han far fort i sådan dråplig jfver,
Och all den saxska macht med hast uhr fältet drifver.
Den stund de stå emot, han mångens ögon stänger;
De vijka, han går på; dé fly, han föllier med;
De fort i Pultusk in, han sig ock eftertränger
Och raskar dem; de uth; men bryggan dimper ned,
De tumla med; han slår; och som dem utväg fehlar,
Så tiggia månge nåd: han dem ock nåden deblar.
Hvad nndanslapp til skydd af Thorens vallar flker,
Dijt månge hastat förr af samma gryt och ull;
Men sij, vår tappre Carl, som är sig altid lijker,
Belägrar staden, slår dess höga värk omkull,
Tar honom äntlig in, ej någon sax der lämnar,
Och sidst den stålta muur med sielfva marken jämnar.
I gamle grseker hijt, som ehr så mycket lofven,
At Tröja af ehrt folk erÖfrad blef med list;
Der I dock tio åhr vid denna stad försofven,
Vår kung bemästrar Thorn på någre månars frist,
Och, det som för vår verld är än ett större under,
Han Lemberg Öfvervann på tiugu-fyra stunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
