- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 4. P. Lagerlöf, E. Lindschöld, Edmund, Nils och Carl Gripenhjelm, J. G. Werwing och J. T. Geisler /
357

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Var tröst, mitt fosterland, ty Ond sig än förbarmar,

Han räcker dig väl än sin’ hulda faders armar,

Och drager dig utur den nod, der i du ligger,

Om du med stadigt hopp dig til hans allmacht trygger.
Fast honom täcks, din synd, som hon forekylla, risa,

Att du nu vorden äst en spott och daglig visa,

Ett ordspråk för alt folck, en smälek dine grannar,

Att den, dig går förbj, utaf förundran stannar.

Omskiönt mång olycks-flod på dig så våldsamt rusar,

Så at nu bär ett diup, nu der ett annat brusar,

Och mången vattuvåg, mång faslig motgångs böllja,

Ja starke strömmar på ditt matta hufvud sköllja;

Som giordt din kropp så tom, din härlighet så tunner,

At du bar redan blit för mångora ett vidunner.

Ja skönt ditt arf til dehl dem främmandom har blifvit,
Och nu i dine huus utländske gäster klifvit,

Så dine fiender nu håniskt til dig hvissla,

Snart gapa up med munn och snart med tändren gnissla,
Och säija sedan: huij, vij hafva dig bevefvat,

Vij hafva det nu fått, vij haa så länge lefvat
Ja fast snart seer så ut, som glädien har en ända,

Och som sig nu din dantz i klagogråt vil vända;

Din pipa uti sorg, din harpa uti klaga;

Och at du re’en begynt, liksom en drucken, raga.

Var tröst, mit fosterland, än är alt hopp ey borta,

Gudz händer til din hielp är intet än förkorta,

Han är benägnare at hela, än han sårar,

Om vij en alfvar böön och sanna bättrings tårar
In för hans nådes thron af ödmiukt hierta fälla,

Och se’en uppå hans hielp en fast förtröstan ställa,

Så skal han oss från alt, som ängslar oss, förlossa.

Han kan väl än i dag hvalfiskars hufvud krossa.

Haa vij til honom hopp, skal han oss icke fela,

Då vil han gifva nåd, då skal han tröst tildela.

Haa vij godt hopp, skal han oss utur kulan rätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/4/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free