Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och våre fotter se’n på hälleberget sätta.
Från ovänns snara sku vij då väl blij förlösta,
Ty de blij ey til skam, som uppå Herran trösta.
Hvad oss beröfvat är. skal då väl ställas åter,
Ty den välsignad bli’r, som sig på Gud förlåter.
Då skola väl igen vårt rikes refvor stoppas,
Ty han så nådig är, som vij på honom hoppas.
Til Gud vår tilförsicht, så skal han oss beskydda,
A t ingen plåga mebr skal nalkas til vår hydda.
Då sku vij säkert nog vårt land bebo och bygga,
Ty de på Herran tro, de varda altid trygga.
Då skal ock finnas råd för hvad omögligt skattas,
Ty trösta vij på Gud, så skal oss intet fattas.
Men de förtviflade, som på hans bistånd tvijka,
De niuta ey beskärm; Gud vil ey bielpa slijka.
Ja Herrans vredes eld otrogne eiälar fäller,
Derföre at man ey sitt hopp til honom ställer.
Men lita vij på Gud. så blijr vår hielp helt säker,
Ty han allena oss, när vij ä slagne, läker.
Han endast kan gie oss igen de forna frögder,
Men stort bedrägerij är med all berg och högder:
Och eanuerlig vij haa ey hielp an denna ena,
Vij haa ey annan hielp förutan Gud allena.
Up derför, hand och munn, up hierta, siål och tancka,
Låt os ey längre nu bland hopp och fruchtan vanka,
Låt hoppet nu stå fast, men fruchtan platt bortvijka,
Tro Gud om godt, den grund skal ey vårt ankar svijka.
Är det på honom fäst, vårt skiepp då intet fasar,
Fast stormen än så starkt på bord och styre rasar.
Fast hafvet stiger högt, och vågor häftigt svalla,
At jemväl bergen kull för brak och buller falla;
Fast himlen sig for oss med mörka skyar höljer,
Och nu vår kära sool bort för vår ögon döljer;
Men låter mordiskt blitz som tidast kring oss lysa,
Λ t håren resas up, och alla lemmar rysa,
Mångt grymt och bistert skuur kring våra öron slagga,
Mång omild hvirfvel bry vårt ror, vår mast och flagga;
Ja låter våre bord nu här, nu der blij lösa,
At vij måst vågen snart uhr sielfva bålen ösa.
Om det, och tusenfaldt af slijkt, än mot oss prutar,
Förgäfves, när vårt hopp på denna grund sig lutar.
Ty Gud i ögnablick kan näpsa haaf och vågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
