Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi underdånigst se ii ett nådigt lof begäre,
At, i den tilförsicht, som vij nu billigt bäre
Til eder majestät, få här i korthet röra
Om then handtering, som vij koppar-bergzmän föra,
Om grufvan, och hvad stoor och maklös skatt hon gifver,
Och om det stoora bruk, som man vid henne drifver,
Hvad skydd och ömhet vij i forua dagar nutit
Af dera, som med beröm på svenske thronen sutit,
Hvad nåd de oss bevijst så på ett sätt som annat,
Och om den uselhet, deri vij nu ha stannat.
Vij tro ehr majestät med nåde lärer höra
Den underdånigsta berättelsen vij giöra.
En moder plägar ju med tålamod uptaga,
När barnen deras nöd för henne nödgas klaga;
Hon plär ju deras gråt med skydd och mildhet stilla,
När hon förmärker det at någon giordt dem illa.
Det bergzbruk, som man här vid kopparberget drifver,
Ar ett uhr-gammalt värk, och med sin ålder klifver
Långt up til heden-höös; som våre fäder detta
Ej glömt at mann från mann alt in til oss berätta.
Det är ock skrifvit när det aldraförst vardt öfvat,
Men munkar ha den skrifft med fleer uhr Sverge röfvat.
Dock säija de, som mer än vij i böcker titta,
At de med mångt bevijs och skiäl fulltyga gitta,
At långt för Christi tid har koppar blifvit sänder
Från Svea-stränder bort til fiärr-belägna länder.
Det slutes ock, när man så gräsligt gap betäncker,
Som här från dagen sig i hårda berget sänker;
De som ha varit här, och under jorden krupet,
Och grufvan genomgått i längden och på diupet,
Och dervid märckt den rymd, ja den afgrunden svåra,
Som menskio-händer binnt i skarpa steen utbåra,
Måst tilstå, at man ej har kunnat vidden denna
På några seclers längd i fasta berget bränna;
Och at det värde bör med rätta grufvan lem nas,
At hon må aldraförst bland verldz-miraclen nämnas.
Hvad angår hennes längd, som går inunder jorden,
Så är den samma nyss i famnar afmätt vorden
Tu hundra sextij’fem, dem man skal genom vandra
FÖrr än man hinner från en ända til den andra.
Den bredd, hvartil man re’n den malmstock kunnat blotta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
