Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har famnar ungefehr etthundra sextijotta;
Des diup är famnar sex och trettij’ öfver hundra;
Må man då icke på slijk maklöös grufva undra?
Yij hafve hört af dem, som fått utländes fara,
At hennes Ijke ej skal i Europa vara;
Ja någre, som än mehr bereste ä, bedyra
At makan icke finns i verldzens delar fyra.
Uhr denna grufvans skiöt, som våre förfär brutit,
Har obeekrifligt godz kring hela Sverge flutit:
Hon är den fatebur, som giett de rika skatter,
At så mång svensker kung af krig ej blifvit matter;
Ja, utur denna oförlikneliga brunnen
Är koppar strömme-vijs kring hela verlden runnen.
Ho kunde tro, der man ej bade klara spåren
Och bref derpå, at på de ottatijo åhren,
Som näst förflutit, ha från desse smältar-husen
Gått kopparskieppund af ettusend gånger tusen?
■ Fördenskull bör oss Gud för detta berget lofva,
Det är en mächta dyr och dråplig himlens gåfva,
Den bäste skänk vårt land har fått uthaf nuturen,
Ty skönt at Sverges grund mång nödtorfift är afskuren,
Ha vij dock nog af det, som oss kan hemländs tryta,
När som vij vår metall i uthländskt godz förbyta.
Ty har ock grufvan förr, o milda drottning, niutit
Den ähra, som väl för all* andra bergvärk trutit:
Ehr fahrfahre moderfahr har nådigt täckts befalla
At man skull’ detta berg för Sverges lycka kalla1).
Kung Gustaf Adolf har sig trodt vår grufve-lijna,
Och sagt dervid: en kung bör sin skattkammar syna.
Fördenskul prisas ock vår’ Svea-länder sälla,
At Gud för dem uptäckt så ymnig rikdoms källa.
Men hon, som plär så stoor välsignelse förläna,
Är ganska svår för dem, som der sitt bröd sku tiena.
Dock gick det äntlig an med svårigheter desse
Så länge grufvan stod i flor och fulla esse;
Då hade hon af band och fästen stöd och styrckia,
Samt pelare och hvalf, liksom en prächtig kyrckia;
*) Detta befaltes uttryckeligen af kon. Carl den IX uti dess
for-ening med bergslagen, dat. Kopparberget den 6 Dec. åhr 1607.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
