Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der voro våningar och slåte bottnar flera
Nid om hvar annan, der man kunde fritt spatzera.
Men for en trettij’ åhr en stoor olycka hände,
Som på en dag up-nid på hela grufvan vände;
Då sågs hon överst från til nederst sammanramla,
Och siuttij’ mans högt stalp på diupsta bottnen samla.
Der låg vårt verck omkull; vår matkorg var förderfvat,
Der uhr vij hade förr vår enda föda verfvat!).
Ifrån den tiden ha vij mäst i fallet krälat,
Men ock derjemte sfedz på fasta klyfften trälat;
På både sätten stå vij uth en farlig möda,
Hvarvid vij daglig see bå hand och hufvud bloda.
Ty här en berg-art är, som ouphörligt stielper,
At all försichtighet dervid platt intet hielper.
Der til giör hetan ock, hvarutaf taaken spricka
Och offta grymma fall nid uti rummen skicka.
De som plä komma hijt at see hur vij uthugga
Vår malm, nu töras knapt en gång i grufvan glugga.
Ett ord säijs knapt förr än en kasse2) högst från toppen
Slår sönder arm och been, ja stycker hela kroppen;
En ganska liten steen, som ifrån högden faller,
Plär gie så mordiskt slag, at man der af blir aller.
Mång omild skuta8) här för trummors4) ingång hänger,
Som dimper hastigt nid, och oss derinne stänger,
Der vij, när intet mehr nå’n utväg är förhanden,
Måst uthaf oos och röök eländigt gie up anden.
Snart plär i fall och raas en faslig siunckning hända,
Der af fast månge fått en alt för yncklig ända;
Och om ehr majestät at tro vår’ ord behagar
Måst mången än i dag så sluta sina dagar.
Vij se än dagelig så mång spectakel svåra,
Hur grufvan skiämmer oss, vårt folck, och barnen våra;
Ty der går mången nid til arbets frisk och röder,
Men blir npvindad lytt, förlamad, lem-löös, döder.
Vij måst’ med tålamod likväl alt sådant lida,
Fast hiertat plägar tidt af sorg och ömkan svida.
Förutan det, at vij i stundlig lifsnÖd sväfva *)
*) Grufvan rasade den 14 Juni 1687.
*) Så kallas ett lööstspruckit stycke i taken af rummen, som
hotar att falla ndeer.
*) Är en löös bergzklyfft, eller stoor steen, liggande i fallet.
4) Äro smala gångar grafne in i fallet, hvarvid man malmen upsoker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
