Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad til et bo behöfs; de allting dubbelt göra,
Ocb at en nygift mor får tidigt vaggan röra.
Sommaren.
Sen börjar Sommaren, med mogna ax beprydder,
Och med en råck af blad helt konstigt sammansydder,
I sådant lag sitt tal: Lät täcka Våbren skalkas,
At hennes tid är bäst til äkta sängen nalkas;
När Mars ännu är kall. och mångt Aprille väder
Emellan hennes så utropta nöje träder.
Och skönt at Majus plär ibland helt nöjsam falla,
Gör han dock magra kök, och tomma lårar alla;
De färgor, som han har, den blomman som han visar,
För nygift äkta folk, på bordet intet spisar.
Men jag på qvist och stjelk, och af mång täcker blomma,
Plä låta frukt och säd, och dugse växter komma;
Så at en unger fru har förråd at aftaga,
När hon vil något godt til bägges nöje laga.
Min värme, när han sig med kylig vind beblandar,
Upmuntrar i alt kräk hog, vilja, lif och andar.
Och af nygifte bör min långa dag högt skattas,
Ty uti deras bo, gemenlig mycket fattas,
Det mannens vett och dit i huset måste föra,
För ungfrun vankar ock än ett, än annat göra.
Hvad fägnad är ej då, at skåda solen blida,
Helt sent om afton ned inunder bergen skrida,
Om morgon åter se det sköna verldsens liuset,
Helt bittid’ stråla up det runda himla huset.
Min angenäma natt emedlertid plär vara,
Så lius, at vinterdag ej kan mot henne svara;
Dock märks hon ingen sömn från trötta ögon skilja,
De eofva lika fullt så länge som de vilja.
Är för et flitigt folk min Kräfta alt för heter,
Gör nattens svalka dock de såtas hvila söter.
På himlens hvälfda krets mitt tappra Lejon lyser,
Som idel mod och kraft och idogt yrke hyser;
Det plägar städs förnögdt, behiertadt, lifligt vara;
Det tecknet träffligt är, att sig tilsammans para.
Min stolta Jungfru sen dernäst i ringen träder,
Hon lys och gnistrar långt med sölf-beeprangda kläder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
