Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min Fiskar göra ock, at uti kok och gryta,
På bordet och i fat ej goda ämnen tryta.
V å b r e d.
Men Våhren detta tal nu intet längre lider:
Ty står hon hastigt up, och vid det samma sprider
Den aldrasotsta lukt från sina blomrae-kläder,
Om hvilka jag ej mer for denna gången qväder;
Ty hennes liufva tal äu mer hvart sinne rörde,
Det hennes täcka munn på detta sättet förde:
Jag undrar, sade hon, at gråa vintren menar,
Hans tid skal vara bäst, at man sig då förenar
At bygga hionelag; när frost är i naturen,
Och blodet nästan stelt i alla creaturen,
När man med bistra ur, med is, och snö-glopp kämpar,
När kölden gör en tung, och sinnets rörsel dämpar,
När ingen täcker fläck på jorden är at finna,
Ho skulle då med lust sitt giftermål begynna?
Men det är verld-bekant i hvad mångfaldig frögder
Jag växlar vintrens köld, jag gör vår jord förnögder;
Ty hon af ingen tid mer än af mig sig gläder,
Jag hennes träd med löf, med gräs des ängar kläder,
Dess vinter-kulna kropp med tusend blomster täcker,
At til den klädesprakt ej kunga-välde räcker.
Jag gifver hafvet lif, at det på nytt sig rörer,
Och mycken nyttig vinst til ömse strander förer.
Jag med en liuflig drift all lefvand hemligt retar,
At alt i kärlek tänds, och efter makan letar.
Se alla foglar an, som under himlen sväfva,
Se fiskar, som sin gång diupt uti vatnet gräfva,
Se vida jordens diur, se alt som skapat blifvit,
Alt blir af mig til en förtrolig vänskap drifvit;
Jag gör alt qvickt och varmt; är då ej tiden bästa,
At tvenne blifva par, och äkta sämja fästa?
När jorden fagrast står, och solen sjelf vil vara
Dess brudgum; hvaraf sen så ymnig alster-skara,
Så obeekriflig frukt, så mångfalt växt uprinner,
At alt deraf sin lust, bestånd och näring finner.
Min Vädur låfvar mod, min Oxe styrka delar,
Och mine Tvillingar de laga at ej felar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
