Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 3S0 -
Och börjar med en niordisk tbon
Agera yppersta person,
At minston ser jag han är vahn
Ett sorgligt nachspeel ställa an.
Förty bland detta gny och gräl,
Som hörs af så mång jordisk trål
Alt upp i sky, förmärks lik v ist
En här en der bli stumm och tyst,
Och hvar vid ann sig luta kull
At öka jorden med sin mull.
Sij der, hvar en med svärd och krut
Jord-kretzens fierding mätte ut.
Men mäter nu, vid ändat lopp,
Sex foot af diupet med sin kropp.
En ann sig annan väg utsett,
Och spänte seglen högt och bredt
At fånga lyckans vind och blåst,
Men dricker salt nu til sin räst.
Jag såg en ann af olijk drifft
Höllt lyckan fast med styl och skrifft
Men döden skref ett enda null,
Så damp det «bufvud och omkull;
Och är med alt så snart beställt,
Som blomman blir af lijan fält.
Så at på alt blir summan den:
Til jord; men hvart far siälen hän?
Den tanckan sin vid himlen fäst,
Hon blir och sen en himmelsk gäst;
Men den vid mull sig häfftat har,
Lär ock väl bli der nedre qvar.
Sij slikt omdöme fäller väl
Den saligt döda jungfruns siäl
Om jordske sinnens jordske nijt,
Der hon sig vålar skåda hijt.
Doch hon (det jag fast mehra tror).
I bimla-glädien, der hon bor,
Vår hela verld ej värde gier
Af en sin ringsta tancka me hr.
Men jag mig ej der på förstår,
At en vid blomman af sin* åhr,
En mö, som af bekant och vänn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
