Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland dem, den lyckan hafft, ar verldsens träldom rymma,
Och från des boyor fly uti vår moders famn,
Får jag och teckna nu herr Gustaf Norneus namn.
Vål honom, som blitt lös ur detta fånghus grymma.
Når oss mång ängslig tår
Uti vår nöd på bleka kindren rinner,
Han från vår jämmer går
Dijt han et grundlöst mått af himmelsk nectar finner,
I Värmer1), träden fram, och låten er nu höra;
Jag vet hane värda lof blir ey af eder glömt;
Ty han er bergslag har med all rättvisa domt,
Och för des välfärd ey försummat ordet föra.
I ha’n med nöye sedt,
Att i hans värf och embets sysslor lyste
Förstånd och moget vett,
Och at han i sitt bröst et redligt hierta hyste.
Att han blir kallad hän i bästa mandoms åhren,
Och förr än mången an’n från dödligheten far;
Ho kan förtryta det? Han deri lycklig var,
Ty stackar den som nu skall vänta gråa håren.
Den tid förfluten är,
På hvilken man sig önskte många dagar;
Men den som sluter här
Nu snart sitt lif, hur väl vår Gud med honom lagar!
Fördenskul fåfängt är· hans sälla afskied sörja,
I hans föräldrar, tyst! Hvårföre gråten I?
I fån ju snart er sohn bland andra helgon sij;
Han är ey död, nu först hans rätta lifsdar börja.
Lråt då all sorg bortgå,
Och oss uti hans christna vandel träda;
Att vij med honom må .
En gång in för Guds thron en äreplats bekläda.
>) Wärmelänningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
