Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Geisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
For verlden döfve, men nu hora evig frögd;
Här liggen, men dock stån hos Gud for ährestohlen.
Här ä’n I stumme, men
Lofsägand* folck, ach sälle tusend gånger,
I ha’n där fådt igen
En röst, som prisar God med helga engla sånger.
All verldeens vapne-brak kan ey er ro förstöra;
Alt hennes trug och hoot er skadar ey ett hår;
Dess myckna list och flärd, hvarmed hon stinner går,
Kan ey ett ögnableck hos eder missnögt giöra.
Er trycker ingen nöd;
Oss lefvande mång bistre uur bedröfva.
Är då en lycklig död
Bland alt i verlden ey det bästa vi behöfva?
Men ack, en lycklig död säys snart, men vins med möda,
Här tarfvas först en lång och mycket våndsam strijd,
En daglig feigd, om vj sku där få bli i frid,
En feigd, i den vj först få prijs, när vj ä döda.
I döde, vales er,
Som redligt stått, er kamp är redan aller,
I ha’n lagt yapnen ner
Och cronan fått, den ey från edra hufvun faller.
I bären evig palm; men vj än skiöld och glafven
Mot tre, som trackta stedz at största oss i qvaf:
En förete, sen hans fru, sidst vår lifegne slaf,
De villia hvar minut bestrida segersiafven.
Det sidsta är vårt kiött,
Som giordt förbund med verlden och hin onda;
Vähl er, som saligt dodt,
I sluppit, vi måst än uthärda deras vånda!
Men mäst vj pr ise er, I nys afledne siälar,
Ty tidens timglas na uphälls till sidsta slut,
Och dräggen af alt ond t på jorden skakas ut;
I glädiens, vj gå här och sörje arme trälar,
Och bedie dagligt Gud,
Han täcks godt slut vårt usela lif beskiära.
Men I med bättre liud
Nu honom evigt lof för er förlossning bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
