Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lasta det de skull1 berömma.
Tala, när dem tiga bordt
Om Förstånd ey nöije gofve
At den sielfver, som det har,
Största flijt förgäfves vore,
Och en Took had’ bättre da ar;
Men när man kan rätt besinna,
Hvad för nytta som det bär,
Roo i sina tanckar finna
Och till vijshet alt begiär,
Kan man verlden snart förachta,
Kan man lee åt all des frögd,
Och fåfangligt rätt betrackta
Giör en mehr än alt förnögd.
Vij strax lyfta våra Ankar:
Intet kan Oss hålla qvar;
Fara opp med våra tanckar
Till den, som alt skapat har.
Jordisk gift, som fådt intaga
Hela hiertat i vår kropp,
Vij utur vårt hierta jaga:
Himlen blijr vårt enda hopp.
Den är evig och beständig;
Hvad är der mot Jorden vår,
I hvart ögnableck förändrig,
Een Minut mot tusend åhr!
Himla tanckar, himmelskt nöije,
Alt fullkomligt har den valt,
Som forachtar verldsens löije
Och kan sielfver lee åth alt.
Jordens trählar vettlöst säija,
Att vij fåfängt fruchta Gud,
Helt förgäfves vällust väija
Och oss binda till Gudz bud.
Kroppen dock till maskar blifver,
Siählen intet är och blijr;
Fast man det så föregifver,
Hvem är det, som henne sijr?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
