Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är hon anda, de än tancka,
Huru skal hon kunna sig
I en liten kropp inskräncka
Och blij oförgiängelig ?
Ingen anda kan sig dehla,
Ty den inga dehlar har;
Derför kan det intet fehla,
Att ey någon Moor och Far
Den åt barnen sina gifver;
Hvar då barnet siählen tar.
Af Gud intet skapat blifver
Mehr, ån hvad han skapat har.
Siählen skall ju tanckar vara:
Diuren tancka äfven vähl,
Älska, hata, sig ock para,
Fast de hafva ingen Siähl;
Når de sofva, de ock drömma;
Fast de intet kunna lee,
Kunna de dock lära, glömma,
Härma efter, hvad de see.
Menniskian ey hafver mehra
Än ett annat Creatur,
Det allenast, att till lära
Är måst skicklig des natur;
Ty om man här skulle taga
Fram en grå och gammal Man,
Som i alla sina dagar
Intet lärdt, den intet kan;
Om han altid varit skilder
Ifrån folck och intet sedt,
Skull7 han vara mehra vilder,
Än en best, med alt sit vett.
Alt är Fabler, hvad är skrifvit,
Dårhet, hvad som man oss lär.
Af en slump är allting blifvit,
Af Gud intet skapat är.
Af en anda kan ey blifva
Någon kropp med all des macht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
