- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
137

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Baron Stadig.

Lät mig se; jo min san, jag ser, det är du sielf, min
ärliga Lasse; men hvem i Raggens namn skulle hafva kiänt
igen dig, som du nu ser ut?

Champagne.

Kiänt igen mig? Ni skall veta, Herr Baron, at, sedan
min Grefve tilpyntade mig på det sättet, som Ni ser, jag
hade nog giöra i fulla åtta dagar, innan jag kunde fornya
bekantskapen med min narrachtiga, jag vill säija
beha-geliga, Person.

Baron Stadig.

Men säi mig, huru har du, som, fast du altid varit en
rolig gåsse, dock städze visat dig beskiedelig, kommit at
bära denne främmande narre-drächten? Om jag mins rätt,
så bar du mn Cousins liberie, när jag var i Paris.

Champagne.

Jag fruchtar, kiära Herr Baron, at jag mera bär Er
Cousins liberie nu, än då. Men at kort förtälja Er alt: när
min Grefve skulle resa från Paris, så måste jag kan tro
avancera från Laquai til Cammartienare; derpå befalte han
mig at linda up det lilla håret, jag hade, på sätt som I ser,
at bara öronen sitta ute; bak til lät han hänga detta långa
repstycke om vecklat med svart band och en liten hårtåfs
i ändan; han lät tränga på mig ett par böxor, som sittja
så tätt åt, at jag hvar tima och stund nödgas at lappa
dem, derest de spruckit i sömmarne; sedan måste jag
hafva desse hvita strumporne, som för mig, hvilcken han hvar
dag sänder som en skiussmärr ikring gatorne, det må vara rent
eller orent, hafva snart blifvit så isprängde, som de äro. Ja,
kiära Baron, si håcka tåfla han låtit giora mig; sedan desse
vangs-sölljorne, han gifvit mig til skospännen: si denne
mång-färgade råcken, som han hängt uppå mig med ett helt
Lisspund häst-tagel uti, at giöra mig en fullkomlig
styfkior-tel. Alt detta tillika med denna långa värjan jemte min
lilla vackra hatt, som han bod mig bära på ett öra, svor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free