Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IL A c t e n.
Första Inträdet.
Fru Lotta och Fröken Sophia Gladlynt.
Fru Lotta.
Rehofs det så mycket krus, min Fiken, til at begiåra lof
for Baron Stadig at besöka mig? Ar det intet nog, at han
ar din halfbror, til at vara välkommen? At jag påminner
mig rätt, så måste jag hafva sedt honom i min
barndom.
Fröken Sophia.
Kan min Ängel minnas sin barndom och hvad som
då sig tildragit? Äh, det vore min san mycket! Och har
likväl sedan blifvit en mycket ärbar Fru och är nu en
diupt sörjande Enkia. Lät mig si: efter en helt noga
tid-räkning lära dock alla dessa omskiften i hennes stånd hafva
tildragit sig innom tre långa år, sorge-åhret inräknadt, som
jag hierteligen önskar henne lycka til at nu hafva slutit.
Fru Lotta.
Du har rätt, min Fiken: jag var bara barnet, när jag
på min Fars befallning samtyckte til at taga en man,
u-tan at jag viste, hvad det betydde. Jag lärde det dock alt
för snart; ty den knaruge gubben, som jag måste
erkiän-na för Herre och husbonde, märckte, ei mycket långt efter
bröllopet, hvad galenskap han giordt, i det han tagit sig en
alt för ung hustru för sina åhr; han vardt derföre
ånger-kiöpt, sedan svartsiuk och sidst så kraslig och så
förtret-lig, och jag derpå så mieltsiuk och melancholisk, at endera
af oss nödvändigt måste troppa af til at giöra den andra
lyckelig och nögd. Min gamle gubbe var så obligeant at
resa förut och har nu lemnat mig i possession af all sin
Egendom,] hvårföre jag likväl har orsak at tacka min Fars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
