Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sara.
I borde, Munser, vänta, til des hon kommer igen at
få af henne sielf taga svar.
Ch ampagne.
Det är nog, min skiona, at I, som är den andra
henne sielf, gifvit honom tilstånd at komma; derföre adieu
ma belle, a revoir! (Springer ut.)
Sara.
Munser, Munser! Den vispen är redan borta;
men kanskie hans Herre är hastig til sinnes och tål inga
drögzmål; ja, det måste så vara, ty elljest är jag
försäkrad derom, efter alla de hiertunge ord, han har sagt mig,
at han aldrig kunnat slå ut en så god lägenhet at vara
allena med mig; jag tyckte, jag kunde märcka, huru han
tvingade sig sielf at snart sagt lopa bort. Farväl, Hans.
(Går ut.)
Siette Inträdet. ,
Hans (allena.)
J% far ända til blåkulla, ditt troll! Antingen är jag
mycket bedragen, eller blifver du ärbarmeligen dragen vid
näsan och begabbader på kiöpet; tänck om denne
Snushanen varit så het på gröten som du! Ach jämmerligen at be en
ungkarl, och en Fransos på kiöpet, gå ensammen med sig
i en kammare! Och likväl ska’ Ni veta, at mot mig var
hon så kräsmaga, at hon aldrig en gång ville blifva ensam
med mig uti en hölada, fast den var så stor, vid och bred
som Kongz-Stallet här. Jag säger intet mycket, men det
säger jag: gif du man mig min ring igen, och lop sedan
efter alla Frantzoser, som finnes Öster och Wäster, Norr
och Söder, och Hans skall skiuta efter med bägge
händera; ja men skall han så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
