Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skaffade tillhopa Fyra Jackter.
Utur den första, med ett gäldt och modigt dån,
Trumpet och Pukor hördes långt ifrån:
Den andra, mera när, på mera liufligt sätt,
Med Fleut och Haubois mitt sällskaps hörsel nögde:
Violer och Claver uti den tridie rögde
En lika nöijsam kånst: den fiärde fölgde tätt,
Och hvilken uti sig ett blandat trängsel bar
Af Lutenister, samt hvad röster, Stockholm har.
Därefter kom då sist den Jackten, hvaruti
Mitt sällskap togs emot, som blef bestört at sij
Sin Matsal medelst löf, frucht, blommor prydder stå,
Som skulle de mitt i den skiönsta trägård gå.
Så snart den Damen, hvars skiönhet härskar öfver
mitt öde, kom om bord, och vij under stadig Musik
lofve-rat till Blåcks-udden, vart det anrättat Jag kan eij just
minnas hvad rätter, hvilken af dem mäst behagade, eller
hvad saucer man mäst berömde. Det är nog at berätta,
det måltiden bestod af sex anrättningar, och hvar
anrättning af tålf Rätter.
Wänkiär: [for sig sid/.]
Är detta icke nog, så må Raggen veta!
Rättkiär.
Ach, plågsamma svartsiuka! Men var Er kiäraste nögd
med detta Tractamentet? Lät oss höra det Hvad giällen
hon satt hela natten, som hade alt detta intet gått henne
an?
Unga Baron Sorgfrij.
Är det väl frågan värdt? I vet, qvinfolcken måste
intet låta märcka sig, at dem något behagar. Stackars
lij-ten, hon smålog icke en gång. Hon var rädd, Älskaren
skulle blifva alt för kyndig, om han märckte sig hafva
kunnat förlusta henne med sådant lapperij. Ha ha ha!
Rättkiär.
Huru då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
