Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clara.
Atlöije, åh neij, Grefve. E’r galenskap är intet så
löijelig. Ha ha!
Hör Clara, håll Er oforskiamda mun, eller jag lår
gifva Er en minsbeta, som I skall kiänna, så länge I
lefver.
Neij, gå da! Kors, huru stint han ser ut! Gå dn till
honom, Clara.
Rättkiär.
Så min san; Fröken, Fröken, giör en gång en ända
på E’rt begabberij. Det ar mig kiårt at se Er så lustig.
Ert Sinne lär utan tvifvel ännu påminna sig med nöije
Er nya frijare, Er Snushane, som i går aftons
tractera-de Er så härligt. Han, som var Er till bed iare, och I hans
Gudinna. Kiäre, var Fröken ett Siö- eller Skogs Rå?
Ha ha! Hon kunde passera en hel natt i en Ungkarls
sällskap. Hvarföre rådnar hon? Stackars Fröken: hon
undrar kanskie, huru iag fått veta alt detta? Hvem skulle
skvalra, utan den lyckeliga Sällen sielf? En annan gång
giör hon väl at välja en mera tystlåtig älskare. Dånar I
intet af blygsel, Fröken, sedan I ser Er vara så
skamligen rögder?
Jag bekiänner, at iag blyges, men för Er, som är så
oförskiämd, i mitt hus, at tala så förmätit Är I galen,
Grefve?
Ach, otacksamme Fröken, halver eij iag i dessa tu
Rättkiär.
Clara.
Nådige Fröken, hielp mig, gå I till honom!
J uli ana.
Juliana.
Rättkiär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
