Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredie Yppningeiis första Inträde.
Sophia, Stina.
Sophia.
fåar icke det en pusserlig händelse, Stina? Hon skulle just
braka mig at skrifva till sin frijare. Mig tyckes, iag ser,
huru ilsker och onder hon ar; hennes spegel, som så ofta
piar gifva henne ro och tröst, lärer nu vara i onåder. Ha,
ha, ha!
Stina.
o
Åtminstone ville iag intet, for mycket godt, vara i
stackars Jungfru Claras kläder. Ingen ting lär vara i lag,
åtminstone desse 24 timmar. Märckte Fröken intet, huru
det fortröt henne, at Fröken var så vacker? Ja, at säija
sanningen, I är ock förskräcklig skiön, Min Fröken.
Sophia.
Jag var lijkväl litet förtretad och blygdes för min
Cousine. Hvem skulle väl hafva trodt henne kunna vijsa
sig så kiär åt en Ungkar?
. Stina.
Äfven den förtreten ökte min Frökens skiönhet; ja,
fast iag skulle få ibland litet bannor, så såg iag ändå
gier-na, at Fröken vore stundom litet ond. Det förorsakar hos
Er en angenäm spotskbet, hvilken, blandad med Er
naturliga fromma upsyn, skulle . . . det felas dock intet
Fröken . . . men om . . .
Sophia.
Du har rätt, Stina: Ollja och vinättika, väl blandade,
äro intet angenämare i mat, än ett sinne, som är blandat
af fromhet och vrede, är i det dageliga umgänget. Alt det
en sådan gior har mera lijf och eld i sig: deras godhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
