Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värderas derföre altijd mera, efter man vet dem kunna
också vijsa ondska. Stackars Cousine Juliana, hon är nu så
god hon, at hon snart sagt duger till ingen ting.
(Juliana kommer in.)
Juliana.
Så, min Ängel.
Stina.
(Sachtä) Tänck, huru hiertans höfligt förnämt folck
kunna hata hvar andra!
Juliana.
Jag säijer, min Ängel: hvem skulle hafva trodt Unga
Baron Sorgfrij vara den samma Officeraren, som vij talte
med i Kungsträgården?
Sophia.
Den Liugaren! Jag undrar, Cousine, I lät honom tala
med Er länge.
J ud i an a.
I måste veta, han är gift i £und på kiöpet.
Sophia.
Den styggen! Mig kommer han min san rätt
obeha-gelig före.o (Sachta) Hon menar kanskie at fixera mig nu.
(Hårdt) Åtminstone hade han intet gift mans tipsyn-
Juliana.
Men ehuru det är, så ämnar iag möta honom i
anledning af Ert bref. Jag måste åtminstone hafva det nöijet
at skiämma bra ut denne sprätthoken och le åt alla hans
lögner. Man måste lära sådane sällar sielf-kiänsla och
öf-vertyga dem, at andra äro intet så dumma, som de sig
inbilla.
Sophia.
Jag vill hafva den äran at giöra Er sällskap, min
Ängel. (Sachta) Se, huru öfvermåttan väl hon har klädt
sig. (Hårdt) Men, min Ängel, iag kan intet lijda, at I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
