Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad giäller, en utaf Er lär ha gifvit
Gref Rättkiärs bröst ett mer oläkligt sår,
Än Son mins svärd. Ach, om iag hade vetat,
Hvar så fullkomlig dygd sin åtrå hade fäst,
Hur’ mycken sorg då skulle iag ha sluppit!
Min Son eij skulle der ha velat giöra intrång.
Råd väl {till Fröken Juliana.)
Kom, Fröken, lägg då en gång af Er hårdhet!
Kom fram, Gref Rättkiär! Hvad! Är I ännu försagd?
Jag undrar, I törs tillstå, at I lefver.
Åh, Fröken, nu, ach nu uppå hans bleka läppar
I kan, om I så vill, everdligt fästa Era
Och honom med E’rt skrijk till lijfvet återkalla.
Rättkiär.
Mig tycks, iag står på Ödetz branta klippa,
Re en halfft på språng att blij nedstörter evigt
I jämmers afgrund. Af E’r vackra mun, min Fröken,
Jag väntar dom, endera lijf elF döden.
Det förras gåfva tar iag an med tacksam frÖgd;
Den senare skall och blij söt, när af Er gifven.
Juliana.
På så anständigt och uprichtigt sätt EV kiärlek
Har gifvit prof utaf en ovan stadighet,
At iag, fast än med en mit kiön med-födder blygsel,
Måst tillstå, at han vunnit detta hierta,
Som nu, tillijka med mig sielf, Er gifves evigt.
Rättkiär.
Så far då väl, all tvijflan, svartsiuk fruchtan,
Som ängsligt härtills plågat ha mitt sinne!
Kom, frögd, förtro nde och en kiärlek, frij från oro,
Och tag uti mitt hierta evig boning!
En oviss kiärlek städz af svartsiukt griller följes;
Men när et ächta band giordt honom säll och säker,
Då vijsas han i ymse trohet, ömhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
