Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var osaker, hvem I ville gie E’r hånd,
Men aldrig om E’r tro, nar den en gång var gifven.
{Kysser hennes hånd.)
Qamle Sorgfrij.
Du ser, min Son, har stadighet ar lonter.
Natur n har prydt dig gifmildt med de gåfvor,
Som svara mot ditt stånd och dine medel:
Men vet, at mod, forstånd och fägring är
Ett lapperij, om de eij nyttias rätt.
En rättvijs hämd och nog skiärskådad orsak
Har bordt din värja dra, och ingen kitzlig hetta.
En rättvijs man är endast rätt frijmodig.
Min san, min Glas, ditt fel var häri stort
Wänkiär.
Tors iag väl be, at slijkt förbrände tal
Må höra upp? Ty om min Vän har fehlat,
Så var hans straff nog svårt i egen ånger.
Juliana till Sophia.
I ser, min Vän, at iag allredan fölgt Ert råd
Och villigt lönt min Grefves trogna kiärlek.
Sophia.
Jag fägnar mig deröfver utaf hiertat
En dubbel orsak giör min glädie dubbel.
Juliana.
Jag vet Er mening.
Gamle Sorgfrij till Sophia.
Som dygden, fast högst dyrbar af sig sielf,
Dock styrekes mast af hopp af en anständig lön,
Så blef min frögd, om möijligt är, än större,
Om Son mins bättring nu af Er orygglig giordes.
Min Fröken, blott ett ord, med lofven at hans dygd
Ert hierta vinner, giör hans yrhet evigt sluten.
Sophia.
Hvad som i hast blijr lofvat, ångras länge.
Desutan säij: har iag eij^skiäl^at tvifla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
