Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII.
När ålja smorier hals, see’n är ey ondt at spå,
Hvad älskog Herr Päder månde qvälja.
De Rysse-Frugers Barm han passar ey meer på;
Uthrijkes fager Möö han nu välljer.
Ved Holma-gårda strann, där dansar ena Möö,
Dock fast om hon sin Mödom däg neekar,
Men håcken kan stå mot tin vålltaka-nöö?
Den är ju den din Hog uppå leekar.
Så hör ännu Herr Päder, hva jag däg säger meer,
För däg jag ännu aldri plä skarfva,
Å hennes Namn kan dig jag säga om du beer,
Den Möja hon heeter stolts Narva.
Hon hafver och en Söster, som mindre är än hon,
Lijtan Iwangroo månde hon säg kalla;
Den ville vij först narra te däg uth bak om Loon,
See’n om Mijdnatt den stålta öfverfalla.
Å när jag den skiön Jungfru får taga uti famn
Hvar effter mitt Hierta så längtar,
Så sko ni all i hopa få Förstelige Namn,
Där effter jag veet hvar en trängtar.
Där stod en gammal Kiäring, hon lydde där uppå
Hon runkade sitt skrynkiöta Tryne;
Förstinna blijr jag och, när som I blij sann spå,
Sade hon då, ty hon var i syne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
