Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Ty aldrig har jag sett makan Fänta ve Ström,
Hon kan ey luckta Ryssledra-Remma;
Hon är om alt sitt Lijf så kättol å så om,
Å välluge Herr Päder blij hemma.
Å aldrig har iag sett makan Fänta på Gräs,
När Manfolcka giöra henne ähra;
Hon spotter å hon slår, hon fnyser å hon fräs.
Kom aldrig, Herr Päder, henne nära.
Å aldrig än kom nåhn mä den Möja innom båås,
Som bor i så hållfaste Burar,
Å döra hennes stångia så styfva hengelåås
Å Nastun har iemntiocke Murar.
Den Jungfru hon hafver så underligan seed,
När utländska Belare de komma;
Hon slapper ingen in för än han gjordt beskeed,
Å fått ruus i knijs-knaas å Momma.
Å alt dä där tappas, dä skiänkes in hett,
Tåf Källar-Drängar, Svänsk eller Finne,
Ty alti pröfvar hon så sin Frijares vett,
Om han och hafver kiärliga ölsinne.
Hon hafver och ett Drycke-Horn af rödaste Gull,
Som dvärjar i Gripsdala smidde,
Af glögda Vijn-lukta fast man kan blij full,
Dock dricka skall hvar een, som där bidde.
Då fraasar det utur denna glödröde Drick,
Som blandas med Etter-heet nättel;
Ey belare mä nöije där nåntij frågick,
Han värre är än Wijborga-Kättel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
