Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christoffer Leyoncronas vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lägg allt af och lägg an din förra manligheet.
Men Astrild, som från mig det ringsta fiäth ey träder
Han står och straxt bred vedh och gier mig annat inn,
Han klär sielf af min drächt och på mig qvinnokläder,
Rätt lär han mig att gåå, nu ändrar han mitt sinn,
Jag, som ey annat veet, än modh och blodh att tahla,
Ger han fast andra ordh och een hehl annan röst*
Mitt hiertans kittligheet mon han först lijtet svahla,
Men sehn så tänder han een ann glödh i mitt bröst
Han minner mig straxt på din hierte-tvingand’ mijner,
Han mig till sinnes föhr din siäls fullkomligheet,
Den stora dygdepracht, hvaraf allen du skijner,
Der mooth i verlden jag ey värdigt lijkna veeth.
Din miölckehvijta hy, dhe purpur röda blommor,
Få dina kinder stå, de runda ögons pracht,
Som medh sin ljuflighet alt mig till älska ko^nmer,
Som mig i dina band och boijor bafva bracht
Tänck, säger han, uppå dhet höga hvälfda ämbne,
Som sig så herligt bland dhe skiöhna låckar teer.
Jagh vill dess ögnehvalff medh sina mijner lembna,
Som dock stort efftertryck i allas sinne gier,
Dess näsa, lagom stor, dess mun man rättlig kallar
Een brunn, full liuflighet, hvars lilla fagra port
Då han lätz blygsam upp och åther igen faller,
Mång hiälte har till trähl, mång Kung till fånge giort
Och fast han, purpur rödh, ähr ined blodzfärgan tecknadh,
Befalt’ han aldrig än uthgiuta något blodh;
Ey för dess stränga bådh än någon hafver bleeknat,
Han vijsar inn om sig boo rätt ett bimlijkt modh
Och Guda-högt förstånd. Dhe ord af honom komma,
Ähr som af himblen tahlt läth mig ey endast blij,
Af honom ey ett ordh får höra mig till fromma,
Men måste bleekna bort och mig i döden 6ij.
Din hals, din’ axlar, der dhe kruuste låckar speela
Dhe bröst, som inom sig så ädelt hiärta bär,
Dhe månde lust och pust till skifftes åth mig dehla:
Lust för jag dhem får see, pust för du hårder ähr.|
Att jag må säga kort: din växt, din gång och later,
Dee mig intagit har, att jag förglömma må
Alt hieltemodh och värck medh ferna manua dater,
Jag hvart mig Astrild leer, i blindheet nu vill gåå.
Ach, att han ville dig och något litet böija,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
