- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
195

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel Holmströms poetiska skrifter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mins händers värk är städz dens ögons bittre t&ar
Aftorka, som altijd olyckans hårdheet såårar,

Ibland ochså mitt håår upryckia faselig,

När ödetz hårda hand för hårdt förtrycker mi£

Min hy den bleknar bort, min kinder de forfalna;

Hvad på mig är, det måst af suck och sorg förkalna.

In summa: af mig sielf är intet mehra qvar

Än som min lefnads hambn, den bort med vädret faar.

Jag somnar nu med suck, iag vaknar nu med qvijda;

Jag giör och hvad iag vill, så måst iag ängzlan lijda.

Ja, drömmen, sömpnens bror, som veet af ingen sorg,
Han giör mit hvijlorum rätt till ett plågetorg.

Fast iag skiönt seer, att liar kan intet stadigt blifva:

Den stund, Som hootar regn, måst offta solskeen gifva:
Storm, heeta, lugn och kiold i stadigt skififte ståå,
Snart blåser vädret här, snart åter härifrå.

Det hafvet, som nu föhr fast himmels-hotand’ böllier
Och många trippe-slätt med vågar öfverakölljer,

Blijr innan kort af kiold så dämpt och nedertryckt,
Att utan fahrkost man deröfver reeser trygt.

När himmlens steela dropp som sölf på marken faller,
Blijr hennes grönska all, hon sielf blåhvijt och kaller;
Men när som solen oss begynner närmar* gåå,

Tar jorden åter strax sin gröna prydnad påå.

Så obeständigt är alting här uppå iorden:

Snart är en fattig rijk, snart rijker fattig vorden.
Hvem verlden lijtet sedt, han lättlig säya veet,

At intet ständigt är än obeständigheet.

Doch min olycka, ach, vill detta intet veeta,

Men med sin hårdheet mig in till min död förtreta.
Den är allena den, men alt förvandlar sig,

Som ey förvandlas vill och öfvergifva mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free