Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTUS NASCKNS
eller
Den nyfödde Christus.
^vjag siunger om ett barn af himmelsk byrd och kynne,
Som sig för världen teer i menskeligit lynne;
Des fader är en Gud, een jungfru är des moor,
Till åsyn är han späd, till väsend’ mächta stor.
Men Gud, som fadren äst, du med din allmachts anda
Lyys up nu mitt förstånd och föör till hug och handa,
Hvad iag till värdigt låf dit foster qväda skall,
Hvars ähra fylla bör bå’ jord och himblar all!
Välkommen neer til oss, stoormächtig himbla förste,
I värck och vilkor lijk din fader, Gud den störste;
Du, som med honom äst från alian evigheet
Och på din lefnads dag ey qväll hell’ morgon veet!
Du var ju med, enär den förste grund-steen lades
Till jordens fasta klot; enär till mörckret sades:
Det varde liuus, till intet: detta varde allt;
Enär naturen först fick väsend’ och gestalt.
Du såg, at alt var godt, hvad då var skapat blifvit;
Ty haar du och uppå des styrszel achtning gifvit.
Du underhöll dit värck, och all den skepsels macht
Stod uprätt medefst din försyns allvijsa vacht.
Hvad synd och odygd var, än världen intet viste,
An hon med inga feel sin säkra sällheet miste;
Ey var än lager till, och fåfäng Minos gick;
Ey Rhadamanthus än nån orätt hämnas fick.
Menlösa jorden ey för milda himlen skydde;
Med liufiig eendrägt all naturen samman lydde;
Hoot, trätor, trug och knorr än intet hördes af;
Alt til oändligt väl ett säkert löffte gaf,
Tills att så illa gick, den arge mörksens förste,
Den stygge Stygis-kong, som effter döden törste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
