Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dber vij i böijan gråth, åth ändan elend finna,
Och lyckan aff ett falskt bedrägligt lynne leer.
Dhet syns väl något, om vij dhen compassen föllia,
Hvars nåål åth mareken städz och in til norden står;
Dock oss, som tvådde ä‘ i nyja bnndzens böllia,
Boor laga at vår siäl och taneka högre går. .
Dy eägh migh käre, hvad är verlden medh dhes skattar,
Hvars kärna gnagad blijr aff mogel, rost och maal,
Gmoot dhen last, dhen frogd, dhe valde städz omfattar
Å Herrans högra hand uthi dhes himmelssahl?
Kan da, min vandringzman, paar ord ännu fördraga,
Så veet, at dhen vij här iqedh tåhrar lembna qvar,
Dhen oss har sagt godh natt, hvars dödh vij så beklaga,
En reedlig patriot i all sin lefvnad var.
At hålla ett i taal och tanekar, ingen svärta,
Men allom gagna, blij sin Oudh och konang hall,
Ja, offra dem til tienst modb, blodh, sitt lijff och hierta
Han högre skatta* än alt verldzens glittergull.
Fördhenskuld skal i oss dhess minne billigt glimma,
Hans välförhålland‘ går uthöfver måhnens bärg,
Dhen ächta göthaart han städze lätt förnimma,
Hans tappra manligheet besvärar ingen ärgh.
Så är då intet alt, dess alt hvad vij begrafva,
Dhen räst, som iorden fåår, är man en muddig slemm;
Men största lotten vill dhen höga himmel hafva
Och hvad från åfvan är faar åter til sitt hemm.
Jagh hindrar digh; förlåth, na ändas och min saga,
Dhen stränga dödzens satz förvirrar siäl och kropp:
Gack, färdas så du ey din ofärd får beklaga,
Men at ett saligt måhl bekröna må ditt lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
