Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intet vidrigt stiernestånd må dess lyekos lopp förhindra,
Ingen arg planete-stååt driste sig nu fram at tindra,
Alt på lycka, lijff och hälssa, alt på vänligt himmels sluth,
Alt på Gudz och mänskiors ynnest syffte treefalt lycklig uth.
III.
Kom du vijsa *Pallas, kom, du skal vår princess förähra
Högt forstandz beskedligheet, du skal hennes sinne lära
Alla majestetska dygder, du skal henne leeda snart
Til de diupa vijshetzbrunnar och til ädla konsters art.
Men du skönste himmels lius, Venus fin, du skal beskära
Hennes kropp den deyligheet, som al hiertan mächtar röra,
Hennes later skal du zijra med en engels täckligheet
Hennes taal skal du utpryda med en himmelsk liufligheet.
Alle tilsammans.
Lefv, lefv dock tusend väl, vår princesse, tusend frögder
Vij dig önska, Svea hopp, himlen vari städze bögder
Til ditt bästa, alt dig hände som vij dig må förespå,
At aff dig sig Götha männer och all Norden frögda må.
Sid. 287. Ad Johannem Cajamm efter ett tryckt blad i
Palmsköldiana, troligen lösryckt ur Job. Cajani år 1679 i
Stockholm tryckta bok: Méletematum de Mundi anima.
Sid. 289. Carmen oratorium Veris, tryckt i Abo 1674, 4:o.
Sid. 303. Magnus principatus Finlandia, tryckt i Upsala
1678, 4:to, sedan omtryckt i Helsingfors 1822, 8:vo, jemte
af A. G. Sjöström en svensk öftersattning, den utgifvaren
hår anser sig böra införa:
IPiåningsljufliga fröjder utaf skönbladiga Våren,
Löfut8myckade lunder och nardosdoftiga parker
Jag tillförene qvad och förnöjdes af ljudliga sången.
Till långt ädlare värf nu bär mig dristiga hjeatat:
Nu Finnonerna sjunga, Ares’ stridstumlande bussar
Och Finnonias land jag ärnar, det vägabeqväma,
Hvilket på himmelen ser Karlvagnen öfver sin hjessa,
Samt af dödliga alla, dem rosene morgongndinnan
Helsar, vida beprisas, änskönt det ytterst på jorden
Ligger beläget och bor med fattige Lappar i grannskap.
Landet ej okändt är för det obegränsade verldshafs
Vestliga, östliga kust, eller sydliga, nordliga stränder;
De, som vid fader Rhein bopålarna sina ha fästat,
Känna det landet grannt; de som bo vid Rhodanos’ flöden,
Vid bredrinnande Thymbros och vid framilande Dniestern,
Alle, som dricka utaf skönflytande vattnet i Ebro.
O, mångälsklige land, allt stegrar din herrliga ära:
Först Guds fruktan, som< ack, för menskors den skönaste arflott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
