Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ock vi förnimme, uti starkmurade städer, hur Ares
Murarna störtar omkull, samt tornen bringar att svigta,
Männerna grymt utödcr, med blod nedsölande allting.
Fritt Finnonia är, änskönt oh ägnad t af bröstvärn;
Härarnes Gud, Sabaoth, okufvelig, landet bevarar.
Helt okonstladt sin dag framlefva Finnonias alle
Medborgsmän. Ej finnes hos dem arg list eller löj^er,
Sneda beslut, krumgående knep. städsvexlande bukter.
Icke gästar hos dem slem träta och brinnande härnad,
Icke gästar hos dem afund, arg hotelse, hätskhet;
Icke gästar hos dem förmätenheten med trotset,
Med förderfveligt prål, samt qvinnobedårande gillen.
De utsmycka sitt bord med oförderfliga rätter.
Tyg från främmande land till fina och frasande kläder,
Flätor af utländskt hår och sneda alongeperuker,
Slikt allt skratta de åt uti förståndiga sinnet.
Men den nesliga brist, som af lättjan förkofras på jorden,
Jemte dess hiskliga qval och den brottuttänkande svälten,
Från Finnonias jord har arbetslusten förjagat.
Penningslystnaden ock, all orättrådighets källa,
De förakta: „med litet förnöjd, stor fröjd* så de sjunga.
Hur skall jag börja, och hvar, att eder lycka beprisa,
J jordbrukande män, som trösken Finnoniska riar?
Vore jag nånsin i stånd att er mångfruktige åker
Rätt tillbörligen låfva, och lundarnes herrliga tjusfält,
Runsala-ängar med Nattochdag, och elysiska parker?
Dock, hvem synes det ej stort under, och ho vill förmoda,
Att i yttersta slutet utaf folkhvimlande verlden,
Dän svårvärmelig Björn med sin sköld bort menskorna stänger,
Gudarne önska att gästa likväl, och gudinnorna äfven,
Att man ej säkert vet, om Sikelers eller Finnoners
Åkrar mer i sin själ allmodren Deo har kära?
Att man ej säkert vet, om Thessaliske Tempe, om Finnlands
Mera älskas utaf Zephyros’ skönkransade maka,
Samt af de öfrige nympher, som i kretsformiga sjöar,
Eller i silfverne elfver, uti förtjusande källor
Fägna sitt sinne; men detta likväl ej särdeles undef
Blir om du riktigt saken betänkt. Jag kallar till vittnen
Sjelfva Naiaderna, jag, att för fröjder och allhanda lekar
Kan ej finnas i verlden en ort mer lycklig, än Finland.
Icke ett annat land förmår silfblickiga källor
Flera skänka, som nere i blomstrande dalarnas bottnar
Öfver kiselstenarne fram sig sorlande smyga.
Finnes der ock isköld, isköld på de vintriga dagar,
Kropparne härdas af köld, som ger åt kropparna styrka;
Värme finnes jemväl i tröttsame sommarens tider.
Icke för tistlar der eller mångutgrenade törnen
Dignar den hvetebärande teg; karlvulnaste axen
Vippa der mot hvaran på den ogräsfriaste åker.
Icke på logarna der uttröskas giftige krydder,
Ej Sardoniske gräs. Ej fasan utaf Krokodiler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
