Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Känna dess elfver och träsk, ei hundrahöfdade hydror.
Frommaste fiskar blott, samt sangbegåfvade Svanar,
Präliga Änder och Gäss dess ilande bdljor besitta.
Ej pä dess gräsiga fält förskräcklige drakar sig hiskligt
Bingla tillsamman, och ej blodtörstige skorpioner,
Ej Basilisker, och ej ohygglige stinkande ormar
Smitta Finnonto luft med giftiga ångorna nånsin,
Icke den hiskl^l best, tjurdräparen, dristig i sinnet,
Djnrens väldige drott, ej spreckligryggige Tigrar,
Elake Pantherdjur, eller faslige Rhinokeroter;
Modigblickande Bnfflar, och ej skräckögde Bonasser,
Ej starkkloige Gamar, och ej krnmtandige Gripar
(Ty vidnnder nti Finnoniska länderna aldrig
Låtit sig någonsin spörja) ha Pans tjenstsvenner som valla
Boskapshjordarna, skrämmt, Men städs Finnonias herdar
Bland de tamaste djnr, och oförderfliga fåglar,
Under ett sorglöst lif, sig med herdeqväden förlnstat
De otålige hjordar utaf höghornade Elgar
Dansa i kretsar omkring nppå brantstupande bergen,
Med snabbfotade Haren och munterblickiga Ekorrn.
Tjädern derhos, högflygande, svartbevingade fåglen
Sitter nti sitt träd, och uti mångalstriga kärret
Tranan bor; och kommer dertill lnftsimmande Vak te In
Med tofshufviga Semiramis, och den ljudiga Perdix.
Dalarne hvimla af dessa; derhos höghufVade hästen
Frossar af kräsliga rätter och är högmodig att skåda,
Med skogfrätande bocken, och med bredpanniga tjuren,
Jemte det fromma och ulliga lamm, och den afliga suggan.
Med kärälskliga små. O, träffades sällan hos dessa
Den 8karptandige Björn, och den krumbugtsinnade Räfven,
Samt nattvandrande Vargen, och brokigpelsade Loen:
Alla ett kärfaddt byte för bågebeväpnade männer!
Dock, skönstämmige sångarefolk i Finnonias lunder,
Eder ej rättvist vore, att jag i mitt qväde förglömde.
Ty då jag mången vår satt under de tjusande träden,
J med tonernas makt från tunga bekymren mig lösten.
Finns väl ett hjerta, som ej konstljudige Näktergalen
Gitter förtjusa, då han uppstämmer mot drillande Finken
Sången ifrån sin qvist, eller ariabasunande Lärkan,
Mot gladpratiga Siskau, emot gällljudda Steglitsen?
Torpets gubbe dervid mellertid (han blyges ej derför;)
Trampar i oxarnas spår, eller mjölkar de raggiga Getter,
Och framlefver sin dag, som är sjelfförnöjsam och flärdlös.
Men hans gumma, som inne är qvar, om helaste huset
Bäst anordnar, ty hon uppväcker båd töser och drängar;
Hon undfägnar* enhvar; hon delar den dagliga kosten
Ut Långt härifrån J, som Sybaritiska rätters
Läckerbitar begären, åt hvilka sin hela besittning
Fram på det prunkande bord kräsmagige värdarne sätta,
Alle, som soken en hofmans pomp med dyrbara prunkkärl,
Silfverpokaler, och bägrar af sten, eller renaste guldet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
