Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bringa, och klart upplysa hvart brost med gudomliga strålar.
Allt derstädes, som förr Hellenernes åra, Athenai,
Af den renaste vishetens skatt, eller kransade bragder
Egde, uti sin själ skarpsinnige männer bevara.
Ho som Theologia, den himmelbeskådade önskar
Lära, och hämta utur djuphvirfliga religionens
Heliga källa ett klart och lefvande lifsens vatten,
Att uppfriska dermed farhjorden, som Christus försonte,
Han infinne sig der; der råkar han Ledare goda,
Den klarblinde Kalbinos, och bibelskygge Papisters
Säkraste undergång och förskräckelse bådande männer.
Den, hvars sinne sig vänder till aktnings värdiga yrken
Hos högthronig Dika; eller ock prisvärdiga konsten,
Genom hvilken ett lif, hardt nära ur bleknade kroppen
Flyktadt, ur svalget man drar på den alltnppslukandc Hades,
Han infinne sig der; der råkar han Ledare goda;
Der har han Hippokrates, och adelig Justinianos.
Ho till ljufvelig ynnest utaf hjertsmekande Peitho
Friar, och önskar att stor Kikerons skönljudiga tunga
Sig tillegna, och ho som drifves af brinnande åtrå,
Att fa veta hur jord skall mätas, och himmel och allting,
Veta, efter hvad lag det stjerneryggiga hvalfvet
Sig kringvänder, hvad ordning bestämmts för sneda Planeter;
Eller lära sig tolka också östländemes helga
Skrifter, och herrlige Danaers språk, margfäldigt i visdom,
Samt urgammal Historia ock, idrotternas ära;
Att få lära de under, naturen gömmer i skötet,
Jemte de finter, som svekligje mäns hårklyfhingar dölja;
Ho som vill en behagelig sang, och för Thespiska Muser
Älskeligt qväde lära sig rätt hopdikta och skrifva,
Han infinne sig der; der råkar han Ledare goda.
Nu ej lämpeligt är, att sätta åsido din prisning,
O du store, beundrade thron för Finnonias Themis,
Stads välvillig emot rättskaffens männer och rena,
Men från hvilken förskräckliga svar till de brottsliga utgå.
Ack, sålänge du står, består aU fädernejorden;
Skulle du kränkas, kränkes också densamma förskräckligt
Våldförs du, utfalla finurliga domar i tingsgåln;
Med ditt minne enhvar utfar gudälskliga utslag.
Liksom i fordom tid allt folket i Delphiska grottan
Kring trefoten sig samlade hop hos Siaren Phoibos,
Så oräknade skaror till dig, för att helga oraklet
Spörja, likväl antåga ifrån aflägsnaste orter.
Gladlige återvända från dig obrottslige männer,
Ganska bekymrade de, som utfört slema bedrifter.
Åt de förra du ger utmärkelse, heder och ära,
Men i de sednares syndiga hals intrycker du svärdet.
Vågen ej låter du luta påsned, ej heller du någon
Saklös saker har gjort för en sinnebedårande skänks skull.
De storpråliga själar, af högmodsanden betagna,
Låter du ej sig fröjda, men städs ogillar och tuktar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
