Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande vissa ställen i 1686 års kyrkolag samt flera tid efter
annan utfärdade kongl. forordningar och deruti brukade
talesätt. Drifven af en stark öfvertygelse och, såsom han
trodde, af Guds ingifvelse, hade han ingen samvetsro forr
än han fått offentliggöra sina anmärkningar. En predikan
började han med de orden: Ve det land, koars konung ett
lam är! Derefter uppsatte han “med den helige andes
be-drifvande“ sina “guddomliga påminnelser, angående
kyrkoordningen och den verldsliga regeringen“, dem han “efter
yttersta förstånd och samvete förklarade med skriftenes
språk och vår christeliga tro.* Den 9 November 1697
förklarades den unge konungen myndig, och redan den
19 i samma månad afsände Boéthius sina “påminnelser*
till kgl. rådet grefve Gyldenstolpe, för att framlemnas till
konungen med begäran om deras hänskjutande till rikets
då församlade ständer. “Men som den tidsens verldsliga
menniskor dessa alsintet velat rätteligen förstå eller efter
Guds ord och anda uttyda och förklara, utan efter sina
egna stadgar utföra*, så fick saken en annan utgång än
den, Boéthius väntat Att han såsom enskild ville dömma
öfver rikets ständers beslut och kgl. författuingar ansågs
såsom maje&tätsbrott, och konungen lät bref afgå till
hof-rätten med befallning att genom advokatfiskalen låta
tilltala Boéthius. Följden blef, att han natten till den 14
December, konungens kroningsdag, kl. 10 på aftonen
rycktes ur sin säng och genom natt och dag fördes fängslad
till Stockholm. Genast till rätta ställd inför hofrätten,
försvarade han sig med mycken frimodighet emot aktors
påståenden, ifrade isynnerhet emot de åtalade uttrycken i
riksdagsbeslutet och sökte med theologiska skäl vederlägga
den rådande föreställningen om konungens oinskränkta
magt, “som af Gods ord aldrig kunde bevisas*. Följande år
den 20 Juli dömdes han ifrån lif, ära och gods, och hans s.
k. smädeskrifter att offentligen uppbrännas. I Storkyrkans
sakristia blef han afklädd prestembetet och derefter insatt
på Smedjegården. Följande dag fördes han till Stortorget
för att se, huru bödeln brände hans skrifter. Då dessa
icke straxt fattade eld, sade han: “Guds sanning
förbränner icke*, och då de omsider förtärdes, tillade han: “I
brännen papper, men Guds sanning förbrännen I icke."
Med lungt mod einottog han underrättelse oin dagen, då
han på Hötorget skulle mista hufvudet och beredde sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
