Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden. Men den 6 Augusti blef domen af konungen
mildrad och straffet forvandladt till lifstidsfangelse på
Note-borgs fästning i Ingermanlaud. Dit sandes han i
November och måste bo uti en badstuga utan golf. Då
fästningen i* Oktober 1702 stormades af ryssarne, utstod han
mycket, och hade blifvit förgäten under de nedskjutna
murarna, om icke fienden händelsevis blifvit honom varse.
Man berättar att ryske befälhafvaren, rörd af hans lidande,
fasla karakter och patriarkaliska utseende, tillbudit honom
komma till Ryssland och der såsom prest vinna upprättelse,
men att Boéthius svarat sig heldre vara sin konungs fånge
än czarens patriark. Med ryskt pass försändes han då till
Wiborg, der landshöfdingen Lindhielm behandlade honom
med mildhet. Då fienden 1705 hotade Wiborg, sändes
han till Stockholm och insattes först på Danviken, sedan
på Barnhuset under lindrig bevakning, så att han hade
tillstånd at£ besöka vänner och kända. Hans ställning
förbättrades nu mycket af dem, som ömmade for honom, och
både stiftets prester och isynnerhet studerande landsmän i
Upsala sände honom flera gånger penningeunderstöd.
Ändt-ligen kom hans förlossning. Efter nära 13 års fängelse
frigafs han den 23 September 1710, hvarefter han reste
till sin hustru, som då bodde i Westerås. Vid en brand,
som 1714 öfvergick denna stad, förlorade han sin gård och
större delen af sin boksamling. Han flyttade då till sin
med hustrun ärfda egendom Westerqvarn i Kohlbecks
socken, der han afled den 23 Februari 1718. Med en
ståt, som ej öfverensstämde med hans egen smak, blef
han begrafven i Kohlbecks kyrka. Tolf prester buro ho
nom till grafven, och församlingens pastor, dr Sam.
Elf-ving förrättade jordfästningen, till hvilken flera förnäma
herrar och fruar voro bland andra inbjudna. Till
kostnadernas bestridande hade prinsessan Ulrika Eleonora gifvit
180 och riksrådet, grefve Arvid Horn 300 daler.
Att denne märkvärdige man varit genomträngd af en
varm kärlek för sanning och rätt med allvarliga uppsåt,
kan icke bestridas. Det öppna och oförställda, det
allvarliga och fasta i hans karakter, förenadt med en lefvande
gudsfruktan, förtjenar allt beröm; men det är ock
uppenbart, att egensinnighet, sjelfförtroende, häftighet och ett
uppbrusande nit utan all varsamhet minskade eller
bortskymde det goda hos honom och skadade honom sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
