Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII.
Til vir svenska linerva
then edle och mycket sinrjka assessoriuna,
Fru Stphia Elisabet Bramer.
Fru Brenner, lären mig med hvad er fiäder vätas,
När tben en sådan kraft åt edra tanckar gijr,
At hvar och* en som them på papper skrefna sijr,
Blijr i förundran satt, och af sig sielf förgätas.
Ett bläck thet vara lär, thet ingen lärt bereda
Förutan endast I, som ey ert egit namn
Allen odödligt giör, men och ur glömskans famn
Kan til odödligt lius, hvem er behagar, leda.
Hvart iag min ögon på the dyra bladen sänder,
Hvad annat finner iag än salt ocb liufligheet,
Som så vid sorgse fall, som frögd, sig finna veet?
En fiäder som til gull, alt hvad hon rörer, vänder.
Hur gärna skulle iag thet söta salt afskrifva,
Och himmels-smakand’ tal gij sin förtienta prijs!
Men thet kan ey blij giordt på ett nog värdigt vijs,
Om ey fru Brenner v il til låns sin pänna gifva.
Ty vil iag heller alt i vyrdsam tysthet dyrka,
An skada med et tahl som ofulkoroligt är.
Tbet vet iag, at hos oss then ofödd vara lär,
Som med så stort behag i så mån g språk kan yrkia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
