Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ta Giftkär: Hur tu tå för evigt, Astgram, slutit
Att haata qvinnonamn och theras sällskap fly?
Hvad har tå tig emot thet vacbra folke brutit,
Att tu bå them och thess omgange orkar sky?
För mig — iag bärtills har thet släcbtet så högt vyrda
Som nånsin någon kan, och älskat mehr än mig,
Vill äfven hädan åt ey nånsin nämna byrda,
Att få the vachra barn uppvacht’ evärdelig.
Tin egen ålder vill att äfven tig påminna,
Att tu tig säker hielp och roo, tå sökas kan,
När vintern börjar sig i tina lemmar finna,
Tå vill tu flickan haa, hon vämies vid slijk man,
Tu seer nu Astgram sielf hur vårens dotter lockar,
Till kärlek diur i siön, i luften och på lann,
Allt lyder hennes röst, men tu allena pockar
På något eenvist, veet ey hur jag’t nämna kan,
Thet doch ey tigren gör, ey biörnen, bägge vällsa
Sin’ hustrur på sitt sätt, och paarvijs samman gå.
Och må iag then för gäck, för meer ån sinnlöös hälsa,
Som längtar ey then dag, han måtte brudgum stå.
När kärleksmodren först sitt frö kring landet strödde,
Gööt hon thet allom inn, doch mäst i vår natnr,
Sku vij tå lijknas steen, som är af kvinnor födde,
Hur tian ar thet att vij ä trumpna mehr än diur? —
Iag belir — var Astgrams svar — tu tina råd vill broka
För them, hvars veeka mod sig ännu ey har satt,
För mig iag slotit har att lee åt eder siuka,
Och beller seer på ehr, än fläder på min hatt.
Then alltför mycket har af frijhet, han må läna
Sin öron till tin ord, men iag är nu för vahr
Och nästan gammal till att flera herrar tiäna,
Som finner möda vid att lyda then iag bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
