Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må Gud och lagen mig ey sättia nog beställa
Om iag theröfver ey en fru på nacken tahr
Befal Isa ni i hvar vrå? Dyrt kan väll gullet gälla,
Så dyrt doch aldrig, iag iu frihet heller har.
Thet går gemeenligt så: Skön, rijk, ska måstar speela,
En stygg och fattig ger för mödan ingen löön.
Dock toge iag, om iag i ender skulle feela,
Långt forr en sedig stygg, än en högfärdig skön.
Men, Giftkär, hur ser ut i byn, ther hönsen gala
Och tuppen tiga måst’, ther mannen betsel drar,
För thet hans klooka fru, som tror sig dråplig tala,
Sin mans formynderskap i alla sysslor tahr,
Mig skrämmer ännu mehr, thär iag mig skulle gifta,
Iag torde få en brud, som på sin bröllopsdag
Ey lärde någe nytt; hvad skulle then ey stifta
I miugg med sin galant till mannen sins misshug?
Allt sådant slipper then, som ingen hustru söker
Sampt slipper thet förträt och harm, min granne har,
Som fyllt ett hospital med mång vanskaplig spöke,
Them han docb älska måst för thet han är thess fahr.
För then skull gifte sig hvem ook och träldom vällier,
För friheet och ett i sig sielf förnöiligt sinn.
Min roo mig dyrar är än att iag henne sällier
För ett så kydligt prijs. Nu vestu tankan min. —
Iag vill och rååda dig — saa Giftkär —• aldrig frija,
Om tu ett sinne fullt af slijka spööke bar.
Iag veet väl mina råd för öron tin’ ey klija,
Thet ar dock visst att du ey nånsin älska lär.
Thän svartsoot- envijsheet- och visstanks-andan hyser,
Ther kan reen kärlek ey sig fasta någe boo,
Som tå sanskyllig är, när hans af ähran lyser
Ett fröö, som aldrig kan i afvog i ord mån groo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
