Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tu äst en afvug iord, som all god säd forqväfver
Men ymnig näring at inbillnings ogrääs geer,
Af ringa feel du en oändlig saga väfver,
Men hvad i någon ting bör prijsas, tu ey seer.
Vill tu förstå mig rätt, then träldom tu så fruchtar,
Then bar tu sammans all uti tin egen siähl.
Så länge tu tin bugs otamma drift ey tuchtar,
Så länge är och blijr tu ’ti tin frijhet träbi.
Tu skulle kalla them till ook och träldom sålde,
Ehvem een åchta roo ännu ey smaka fått,
Ther tu om saken rätt tig undervijsad tålde,
Och tu min trogne rådh ey toge upp med spått
Men förr kan iag i brand thet kalla ijshaf tända,
För tvinga solen till att tyna bort i fråst,
Än till ett rätt förstånd till tvärre eenvett vända,
Qud nå then flicka, som tig ävigt tåhla måst!
Mehr ville Giftkär ey med Astgram haa till skaffa,
Men går och äfven mig iföllie med sig biur,
Begynner sådant sinn, som Astgrams, billigt straffa
Och undervijsa mig om ächta frögdz natur.
Han sad: Exempel mehr än blotta orden lära,
Thet blir ey många daar att tu ett prof får see,
Tå tvenne, som een eld inbördes länge nära,
Fullkomna sku sin frögd och hand i handen gee.
Herr Hermelin, hvare vett och böga lärdoms ryckte
Ibland oss ingen ey med heeder nämna veet,
Skall lycklig samma q väll sin ensam lefnad lyckta
Och i sin vachras famn begrafva all förtreet.
Vill ey Thalia tå med brudskrift sig infinna,
Så veet iag, utan spåå, hon thet af afund gör.
Att han sig låtit af en iordisk skönhet vinna,
Med then hon lijkväl ey om prijset täfla tor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
