Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL1X.
Vid
tben ähreborne, dygd- och hedersamma matronas
Karin Andersdotters,
fordom borgmästarens i Filipstad herr Nils Månsons
efterlåtne enkias fornähma jordefard i Filipstad
anno 1687.
J.ast see vij tijd och stund i iorden döda döllias,
Fast siälringz dag vid dag ok lijk om fenstren föll ias,
Fast hvarje timma oss påminua om vår död,
Vij veekas ey ther aff mehr än en nuftlös säd.
Vår bättring skiuta vij från een dag til den andra,
Vi onga tänka så: Then må med Charon vandra.
Som längst har dvälliat här, med oss är ingen hast,
Tänk så är hoppet snart en dygd, snart neeslig last.
Hvem sink gör sig ey hopp om lijf i högsta nöden,
Ok har iag än ey sport nån stridbar sig för döden
Så fruktat, att han ey tordt våga än en dust,
Seen han och faktat med sin’ flästa mäns förlust
En, som i gry raste band bland orm och draka sitter,
Så blänkt’ än bödlens svärd om hufvet, han dock gitter
Sig Irösta therutaf, att Cræsus ey blef bränd,
Tå båhlet, ther han stod, i alla hörn var tänd.
Hvem midt i villan siöö, med vrak och vågen drifven,
Har vid sig sielf ey sagt: Hur mången bärgad blifven,
Som på Cbarybdin sedt och Schyllæ hielpar hördt,
Ir ey Laertis sohn uhr större fahror fördt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
