Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så spijs&r 089 vårt hopp, til sanden all utrinner,
Tils lågan sloknar ut och endast veekan brinner
1 pijpan, tils fult rimm sig fästat i vårt hår
Ok ryggen jordvärtz bögd til fail hvart ognblek står,
Tils annet skrynckior fådt och bloden börjar svalkas,
Tå see vij alfvar är, vår rätta fahrtijd nalkas,
Tå biur vårt mod god natt, ok största sorg vårt hopp,
Then sidsta mennskians tröst uhr bössan flyger opp.
Tåbl och en åldrig ek med stormen langer leeka,
Seen alla löfven högst i toppen varda bleeka.
Seen märgen är förtärd och torkad hvarje kant,
En kall och kraftlös kropp, en säker dödz gesandt.
Ak, skadlig lijflust, tu oss narrar skonsmåhl vänta,
Til the8S naturen sielf påminner oss sin ränta.
Ak, hur står siälen trångt, när vij å rygga see,
Ey an" än vårdzlosheet, men för oss död och vee.
Elendig ting, ok tror iag obegrijpligt thätta
Ey annan orsak är, at gammalt folk så grätta,
Thess ömma sam vet kan them annan syssla gij
Än at på alle mau med blijda ögon sij.
Förthenskull, sälla siäl, om vittnad’ intet anna
Tin seders meenlööshet, så skall man fyllest sanna,
Thär af tin blijda laat, ok altijd glada sinn,
Så i tin våhr som tå tin vinter trädde inn.
Men huru, säger iag, om vitnad’ intet anna,
lag veet bå leekt och lärd sin salta tårar blanna
Med tina egnas grååt, ok vitna på tin sand*
That tu så lefvat at ey afund tadla kann.
Titt dubbla enkiostånd tig giordt tin männer sakna,
Men ey tin dygdetijd i någon måtto slakna.
Som roos i vattuglas har lukt och färgan kvar,
Seen ok en lysten hand tbän från sin rötter skar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
