Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För langlig sot en lycklig bot
ernådd, tå
välborne Gud- och dygdälskande fru
Christina Ehrenspetx
efter
en långsam, dock med christeligt tålamod, utstånden sjukdom
samt gudelig beredelse från thetta förgängeliga flyttiade
til the eviga hyddor den 30 October år 1718.
Sar ofta hörer man på dygd ocfa öde klandras,
Som till vår oselhet bos them all skalden stod,
At oss så oförsedt vår last i pust förvandlas
Och tvättar våra kind med bitter perleflod.
Men thet är vara mot Gudz ordning vidrigt sinte,
Som styrer både död och öde med sin hand,
Ty utan hans behag är död och ödet inte,
Han är, som löser själs och krops föreningsband.
Hvar är the undervärk, som prydt de fordna tider?
Ha Babels murar ju för iäogst i aska gått
Hvar finnes väl igen the stolta pyramider?
Måna rummet kännes, ther Dianse tempel stått?
Oår så the stora värk —- hvad vill man mera pamna?
Hur kan then mindre verld tå vänta längre frid?
Med dygd ett vackert namn åt efterveriden lemna,
Thet är then ärestod, som trotsar död och tid.
Then sälla fru, som här sin ögon lagt att sofva,
Bland oss sin vandel fört med then beskedenhet,
At afnnd och thes namn vid grafven måste lofva
Och gerna tillstå sig oskyldigt gjort förtreet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
